HÖGLANDSRUTIGT ®
#höglandsrutigt
Höglandsrutigt kännetecknas av de mjuka övergångarna mellan färgerna. Höglandsrutigt finns i flera färgsättningar som symboliserar olika säsonger inom de 4 årstiderna på höglandet, som vintervila, vårprinsessan, midsommar, skördetid och höstlöv. Jag jobbar löpande fram nya färgsättningar, så håll utkik på sociala medier, där du får uppdateringar om färgsättningar som passar just dig och ditt element.
IDÉN BAKOM HÖGLANDSRUTIGT ®
Idén till höglandsrutigt kommer från att jag, min sambo och några kompisar firar den skotska poeten Burns night i januari varje år. Då bär männen kilt. Jag förslog att jag skulle ta fram eget rutigt tyg för oss. Att kalla det skotskrutigt skulle kännas fel, för vi bor inte på skotska högländerna. Däremot bor vi på småländska höglandet och dessutom visade det sig att jag har mina rötter i den delen av höglandet som ligger precis norr om gränsen till Östergötland, genom min gammelmormor Ruth. Småländska höglandet, Östgötska höglandet och Ruth på höglandet! Därför blev det Höglandsrutigt®.
Läs mer om Ruth på höglandet nedan.
MINA RÖTTER - MITT JAG
Några månader innan jag lärde känna Ruth hade jag bestämt mig för namnet Höglandsrutigt för mina rutiga sjalar. Med facit i hand tror jag faktiskt att Ruth hade ett finger med i spelet. Namnet är en symbolisk länk mellan mig och henne.
Under min barndom flyttade min familj runt i Sverige och som vuxen har jag alltid känt mig lite rotlös och vilsen. Till Eksjö kom jag som 25-åring och blev kvar för att mina barn har sitt hem och sina rötter här. Själv har jag ingen släkt här. Jag har alltid trivts bra på höglandet, men har hela tiden försökt kompensera min rotlöshet genom att hålla kontakten med äldre släktingar och rest till plaster där jag har bott, för att se var jag hör hemma.
Så en dag i augusti 2023, två månader innan min 50-årsdag fick jag en hög med 100 år gamla foton, från min faster. Hon hade ingen aning om vilka personerna var, men på varje bild fanns fotografens namn och flera var anrika Eksjöfotografer som Rylanders, Rosenlöfs och Alexander Viberg. Tre av fotona stack ut från mängden. Det ena fotot föreställde en ung man, som var väldigt lik min son. De två andra fotona var som att se mig själv i en 100 år gammal spegel. Så otroligt likt mig själv, att det nästan var otäckt. Det här gick bara inte att låta vara. Jag var tvungen att få veta!
Medan jag gjorde en djupdykning ner i kyrkoböckerna, så letade min faster och pappa fram fler gamla bilder att jämföra med. Med gemensamma ansträngningar lyckades vi identifiera kvinnan på bilderna. Det var min pappas mormor, alltså min gammelmormor Ruth Karlsson född Sjökvist i Madstugan, Marbäcks socken och uppväxt i Lägernäs, Västra Ryds socken.
Ruth dog 1920 i tuberkulos när hon var 26 år. Efter sig lämnade hon sin man Josef, en son 1 år och min farmor 3 månader gammal. När Ruth dog bodde hon på den vackra gården Dagstorp mellan sjöarna Västra och Östra Lägern, bara 2 mil från mig. 2 underbart vackra mil som jag ofta har åkt på utflykt till, bara för att det är trevligt i en rofylld miljö.
Småländska och östgötska höglandet - mitt arv, mitt hem. Snacka om fin 50-årspresent!
Åsa
